Alltså jag har alltid haft en passion för storstäder och just storstäder i Asien är något som liksom får det att pirra till i magen - Tokyo, Hong Kong, Shanghai, Beijing, Seoul, Taipei. Jag kan sitta i timmar och drömma mig bort men så fort man vaknar inser man att man inte är där, man lever i en liten rutten håla mitt ute i ingenstans och det regnar som om det inte vore någon morgondag utanför fönstret.

Sedan börjar man tänka på framtiden och tänker "men jag kanske kan plugga där, wow". Men nej då har man valt fel slags matte och kan inte plugga på det universitetet för man inte har math Standard level på IB utan Math Studies och där ryker en liten dröm. Då tänker man "aja men Sverige kan man plugga i" och då blir man liksom smått nedstämd att få vistas bland nada höghus, melankoli och tio ton regn varje år om inte mer.

....livet äger. Punkt.